Nu svänger vinden upp sin grind
mot sommarns riken sköna.
Och luften fylls av jordvarm vind
och fälten klädes gröna.
Kom låt oss fara strax därin!

Det är den underbara dag
då allt till liv sig vänder.
Då himmelen till sitt behag
ny glädje till oss sänder.
Och allt förändras i ett slag!

Nu lyfter hundra lärkors kör
högt över fält och åsar.
Och bonden i sin traktor kör
tätt i en svärm av måsar
och starar, sparvar likaså!

Nu spelar alla fjärdar fritt,
i stranden tången steker.
Kring skären bränner vattnet vitt
och fisken slår och leker.
Och hjärtat hamrar bröstet mitt!

För vintern den var svår och tung
och fylld av långt elände.
då tiden glödde som en ugn
och hett mitt huvud brände.
Det fanns ej väg, ej ljus, ej rum!

Den onda vintern hatar jag,
den kan jag inte bära!
Nu vet jag råd, nu ser jag dag.
Nu är all ting så nära.
Och för min kära sjunger jag!

Vi står inför den goda tid
som alla mänskor bida.
Och sommarns tystnad sänker sig
och vi får ro och vila.
Kom vila här, jag älskar dig!

© – OA Komposition HB