Så går vi bort, men ändå finns
vi här i år och dar.
Så länge människorna minns
oss håller vi oss kvar.

Vi lever här ännu ett slag
vårt minnes dunkla liv.
Men långsamt bleknar våra drag
och kommer ingen vid.

När så vi våra namn har mist
och bilden strukits ut
då får vi ge oss av till sist.
Så har vi dött till slut.

Men någon dag när solen far
i molnet en sekund
en skugga av vårt minne drar
på jorden fram en stund.

© – OA Komposition HB