Nu har jag fått den jag vill ha
som jag ville ge min kärlek
i alla mina dar.
Morgonen kommer redan.
vad händer sedan –
det finns ju inget av den kvar.

Tystnaden smyger som en katt
genom rummet, och därute
är luften redan blå.
Morgonen sköljer undan
natten, och slutet
har redan börjat för oss två.

En solstråle går ifrån
min hand, över hennes hud
lyser som guld i hennes hår!
Allt jag känner är
tid och tystnad
och timmarna som går.

Långt borta kan jag höra
havet som andas, och en fågel
som sjunger i ett träd.
Tystnad. När slutade vi
älska varandra.
Hon är det vackraste jag vet.

© – OA Komposition HB