Det sägs att han blev bitter på ålderns höst, själv vet jag inte, jag pratade aldrig med honom, men jag förstår honom isåfall. Han kanske hade sina skäl att vara sur. jag såg honom en gång stjälpa i sig snapsar på en jultillställning arrangerad av grammofonbolaget EMI, det var på den tiden det stora skivbolaget huserade på Tritonvägen 17 i Solna. Brickor med färdigupphällda snapsar bars in, det var bara att ta för sig — och det gjorde vi.

Dessa fester var oftast mycket trevliga, men de hade en tendens att spåra ur på sina håll och kanter, slagsmål och små skärmytslingar var inte ovanliga. I alla fall så var han med vid några av dessa julfester, han åt och drack med god aptit, tog många gånger från snapsbrickan, sillen och köttbullarna skulle sköljas ned ordentligt, men på något sätt var det som om han sköljde ner någonting annat också, eller också är det en efterhandskonstruktion, vad vet jag, han hade kanske en dålig smak i munnen …lite bitter.

Själv satt jag vid bordet bredvid och tittade i smyg på denne ikon inom låtskriveriet, på den tiden var jag ännu för blyg för att ta kontakt, gå fram och säga hej och tacka för alla fina låtar han gjort han var ju äldre än mig, vad hade vi gemensamt, jag var ju bara från landet, ja, Norrköping då. Han som jag sett på TV i hela mitt liv, han som hade en tendens att spela fel, eller staka sig på texten, det hade jag noterat. Det var ju mänskligt och charmigt, lite Evert Taube, fast Taube hanterade det bättre, gjorde det till sin grej som man säger.

Nu satt han här mitt ibland oss, lite malplace på något vis, borde han inte sitta på Gyldene Freden med Beppe Wolgers och Lars Forssell, inte vid samma bord som något hiphopband från Malmö eller vad det nu var dom kom ifrån, inte ta från samma snapsbricka som basisten i Gyllene Tider.

Det gåtfulla folket, Okända djur, Trubbel, Balladen om det stora slagsmålet på Tegelbacken, de tillhor min uppväxt, på samma sätt som Hopalong Cassidy och Ingemar Johansson gör det.

Genom hans visor klev jag in den främmande värld av figurer och öden som jag många år senare skulle göra till min min, befolka med mina egna demoner och drömmar. Hotell Kramer som omnämns i Resan hem, där skulle jag själv bo många gånger, jag skulle själv komma att minnas min barndoms och ungdomstid, som han minns sin i den mästerliga Sigge Skoog, vattnet, måsarna, båtar och mörtarna.

• Sigge, kan man minnas
  vad man har känt
  när bara bilder finns kvar
  Eller Yuger jag för oss bägge
  som jag ljög dej full i gamla dar.
  Jo, visst var det så
  som jag minns det
  visst, fast på ett annat sätt.
  Jo, så var det nog
  man minns aldrig rätt.
  Kan du minnas, Sigge
  kan du det, Sigge Skoog.

Precis så är det ju, man minns i bitterluva bilder som kommer till en, och man undrar ofta om det är rätt, var det så? Badvikens glittrande vågor och måsarnas skrik, visst var det så, minns ni? Nu ska jag minnas honom vid ett julbord på Tritonvägen 17 decemberkväll 1995, hans hand om snapsglaset som han för till munnen, rummet fullt av skratt och prat, minns ni?

Hans sätt att berätta var just bitterljuvt, underfundigt, helt eget och alldeles lysande. Klart att han var bitter — han var ju bäst — men tiden springer ifrån oss alla till slut, det spelar ingen roll hur många mästerverk man producerat, hur många pennor man nött ut eller hur många gånger man rimmat på ros. Vi ska alla bli bittra och sura, alla vi som vill vara bäst.
Tiden ska rusa ifrån oss alla, där vi står på perrongen i Skövde och väntar. En dag kör tåget bara förbi dig, och du står länge och tittar efter det innan du går din väg. Det var det, tänker du. Det var det hela.

Vi står på Tritonvägen och väntar på taxibilar som ska hämta oss för färd till Riches bar. Julmaten är äten och snapsarna är druckna, när han på lätt vingliga ben kommer ut genom porten, går fram till sin bil som han med lite lätt möda låser upp, baxar in sig i och kör iväg, ensam, destination okänd. Jag följer hans bil med blicken tills den är utom synhåll. Jag har inte praat eller sagt ett ord till honom på hela kvällen.

Det skulle aldrig bli av, det heller.