Du, jag har funderat på
en sak ett tag
en sak som har
med oss två att göra.
Det är någonting
som jag kom på ett slag
när jag satt ensam här.
Vill du höra?
Du förstår
jo det var igår.
Man satt ensam här
och tänkte till så där.
Det är kanske löjligt …
Fast vem vet
det finns en möjlighet
ja det är ju möjligt.

Jo du vet, man sitter ju
ibland så där
och tycker prylarna
är rätt rara.
Det är klart att vi
har fått rätt hyfsat här
men det var inte det
inte bara.
Runtomkring
finns det någonting
nånting som
man går och tycker om.
Hur ska jag förklara …
Nåt man vet
som en hemlighet.
Vad det nu kan vara.

När jag satt här
litegrann för mej själv
satt och vänta
dej och lillan ’går kväll
var det liksom –
som ni båda kom
och ni fanns hos mej
och var me’.

Och jag hörde
era skratt i mitt bröst
och jag hörde
hur dom kom, era röster
från stolen där
och från soffan här.
Och sen visste jag hur det e!

Kanske inte du
begriper mer för det.
Det blev visst bara trams
hela stycket.
Vag jag ville säja
i all enkelhet
är att vi har varann
väldigt mycket!
Det finns i allting här
runtomkring oss här
alla möbler här
och alla prylar här –
för ni är så rara!
Dom är me’
dom gillar nog oss tre
dom blir liksom glada …

© – OA Komposition HB