Fröken Frenssen, nu vill jag eder säga:
Detta rum har jag hyrt i tjugu år
detta rum, mäter fyra gånger fyra
mörkt och fult, med en hyra som förslår.
Ni tar för er minsann med bägge händer
ingen hut har ni i er usla kropp.
Men nu skall det bli ändring uppå detta!
Hjärter uti min talj, nu är det stopp.

Fröken Frenssen, ni är en gammal hagga
som logerar mig i ert usla rum
med ett drag så att alla trasor viftar
på en vind som är lortig mörk och skum.
Mången natt har jag rasat utför trappan
när jag haver försökt att ta mig opp
och vi talar inte om vad det beror på.
Jag berättar nu bara som det är.

Jämt och samt har ni lånat mina pengar
fröken Frenssen, när ni haft det strävt.
Men i sanningens namn skall jag väl säga
att ni anstått med hyran när det krävts.
Fröken Frenssen, mitt kors på denna jorden
ni har fräckt gått och stulit av min ved
och sen stått där med kaffekask och bullar
när jag stigit ner till er och varit vred.

Fröken Frenssen, när ni har känt er ensam
har ni klättrat opp till mig och trängt er in.
Sedan haver vi skrattat hela natten
medan ni har druckit ur mitt vin.
Fröken Frenssen, ni är en gräslig mänska
ful och fattig, men det är ingen skam.
Och som jag självbara är en gammal sophög
bjur jag härmed mitt hjärt och mitt namn!

© – OA Komposition HB